Publicerad den

Kollektivhusens historia på hexameter

Hexameter på jubelfesten på Teater Tribunalen.

På 25-årsfesten på Teater Tribunalen beskrev Kerstin Kärnekull kollektivhusens långa historia – på hexameter:

Redan de gamla grekerna eller historierna bakom

Bo kollektivt är inte något svenskt eller nymodigt påfund.
Redan åldrade greker förstod gemenskapens värd­e
Epikuros samla’ elever på lantliga gården;
odlande, festande, lärande, lösande varandets gåtor,
boende fridfullt och jämlikt tillsammans på gården i endräkt.
Alla var välkomna, fria som slavar, män liksom kvinnor.

Mörkaste medeltid medgavs ej kvinnor en självständig bostad
cohousing blev till en l­ösning. Ensamma kvinnor gick samman,
byggde beginerhus. Formulerade reglerna själva
levde i stillhet och gjorde stor nytta, förföljdes, förbjöds.
Prästerna såg beginer som hotfulla, kätterska skaror.I våra dagar så växer beginernas antal på nytt.

Hushållsarbete förenklas bäst med gemensamt centralkök.
Enkökshus byggdes i Europas städer för drygt hundra år sen.
Alva och Sven sen spred kollektivtanken vida i Sverige.
Malmö och Götet och Stockholm fick flera familjehotell.
Dessa fordrade mängder av service och hyran blev skyhög.
Värdarna tröttnade, nedlade. Boende sörjde i tysthet.

Idéerna levde dock vidare runt om i avlånga landet.
Service behövs dock ej, vi kan ju jobba gemensamt istället.
Fröet blev sått och började gro hos grupper i landet
Små kollektivhus nu växte som färgglada svampar ur jorden.
Trivseln blev stor liksom mängden av nyfödda barn i vart hus.
Husen står än, modellen fungerar, antalet ökar.

Barn växer upp, snart dom flyttat sin väg och kvar bor föräldrar.
Någonting saknas i halvtomma hemmen. Men Monica visste
lösning på ensamproblemet: Vi delar på jobb och på prylar,
mindre yta privat och mer ytor  gemensamt i huset.
Hyran blir lägre och glädjen blir större med samarbetslösning.
Sagt och sen byggt. Nu vår Färdknäpp passerat ett kvartssekel. Jubel!

Sänd varma tankar till dom som gått före, till Epikuros,
klartänkte greken, till leksystrar i beginerhusen,
hushållsdebatten för tvåhundra år sen, till Sven M och Alva,
trettiotalister med nya och framsynta, djärva idéer,
små kollektivhus som nu finns i många av världens länder,
till Monicas klarsyn och Christers kring andra halvan av livet.

Alla har släpat sitt strå, inspirerat oss andra och kämpat.
Låt oss nu jubla tillsammans för kloka och hållbara tankar!

Publicerad den

Det borde ha blivit minst 100 kollektivhus!

Den 27 augusti firade Färdknäppen sina 25 år tillsammans med sina systerhus Sockenstugan, Sjöfarten och Dunderbacken. Kören ”Karmar och Fals” medverkade liksom Färdknäppens revygrupp och Husbandet. Mats Hulth, tidgare mångårigt borgarråd i Stockholm berättade om sitt engagemang i kollektivhusfrågan. Hans första kontakt med boendeformen var som ung brevbärare i Nockeby Familjehotell. Stängningen av matsalen och serveringen i Hässelby Familjehotell blev en politisk fråga och en särskild kollektivhuskommitté tillsattes 1976. Utställningar, debatter följde. Mats gav också de kommunala bostadsbolagen i uppdrag att bygga kollektivhus av olika slag. Totalt blev det 15 projekt som byggdes och sist i raden kom Färdknäppen.

”Det blev ett tiotal” konstaterade Mats till sist i sitt tal, ”men det borde ha blivit minst hundra!”

Mats Hult berättar om Stockholms insatser för fler kollektivhus 1976-1993.